lördagen den 31 juli

Bussresan till Sundsvall gick som sagt väldigt bra och bytet till bussen mot Haparanda gick snabbt! Det hände inget speciellt utan vi läste/lyssnade på musik/pratade och åt oss upp till Piteå. Klockan var nästan 18 när vi rullade in på stationen och vi gick till en Shell för att vegetarianerna skulle få köpa lite mat. Gick bort till området som var läskigt öde och scenen som var gansk liten. Staketet var snett. Efter lyxen att ha kunnat lämna sakerna på Scandic i Östersund gick vi nu och frågade om vi kunde lämna våra saker på de två hotell som fanns i Piteå. De hade tyvärr inte plats. Vakterna förstod ingenting vid insläppet och det fungerade inte heller att scanna biljetterna. Alla drabbades mer eller mindre av panik och det tog säkert 5-10 minuter för oss att få komma in. Paulina hade tagit allas väskor och jag förstår inte riktigt hur hon lyckades få in allt. En lättnad spred sig bland oss när det inte var en enda människa vid staketet men när vi skulle ställa oss där var de tydligen inte klara så vi fick stå några meter bort. Staketet var konstigt och "tungan" var inte ens imitten.

The Sounds började spela vid 21 och det var fint, hade inte sett dom på över ett år. Vi som trott att Piteå-spelningen skulle bli mesig insåg nu att Piteå + alkohol + ungdomar skulle resultera i  en ganska bra publik. Vi hade rätt och det blev ganska mycket tryck. Är ganska dålig på att skriva om själva spelningarna men det är svårt att komma ihåg vad som hände vart. kent har varit mer laddade och glada under de senaste spelningarna än vad de var i början, det är kul att se. Efter spelningen var det en kille som plockade påsar fulla med svalor, vi undrade vad han skulle ha dom till. Ännu en gång hade kent sin efterfest ett stenkast bort men vi gick till Max för att hänga/äta. Beställde mozzarellasticks och det var mycketgott! Klockan var kanske 3 och jag råkade somna vid bordet när alla andra var och beställde något mer att äta. Väcktes av att en kille sprang runt och skrek något om hakan, Målilla och jag vet inte vad. Såg på honom med en yrvakenblick och han började prata med mig. Han var inte direkt nykter, väldigt hyper men trots det trevlig. Började prata mer med honom och hans gäng och det kom fram att Bella jobbade tillsammans med en tjej som en av de andra killarna kände. Hur stor är chansen?

Max stängde vid 4 och runt halv 5 kom vi därifrån. vi gick till Shell där vi hittade Isabella, Paulina och Lovisa liggandes på golvet på toaletten. Bella slickade på ett äpple som hon sen inte skulle ha så hon la tillbaka det. Fräscht! Vi kollade lite i porrtidningar för att få tiden att gå. Glasäpplen spelades på radion och jag och Isabella shakade loss med några Jockemoves som utvecklades till steg han borde lära sig. En randomkille ville dansa med oss och en man undrade vad vi höll på med. Allt finns på film så ni kanske får se det innom en snar framtid. Morgonsolen tittade fram så vi vågade oss ut, Bella snodde en baseball av två män och vi satte oss på asfalten för att vänta in bussen. Vi träffade en vettig kille som gillade kent och det visade sig att det var han som hade samlat svalorna i påsar, han hade tyvärr ingen plan för vad han skulle göra med dom. Fondvägg kanske?

Buss Piteå-Sundsvall.
Tåg Sundsvall-Stockholm.

En av de jobbigaste men samtidigt roligaste resorna var över och jag tackar familjen och alla lustiga typer vi träffat på vägen för det.

/ Amanda

fredagen den 30 juli
Vi väcktes tidigt av en redan påklädd Lovisa som var stressad över att vi inte skulle hinna med tåget, alla var dock trötta och fortsatte sova och Veronica sov ända tills det var 10 minuter kvar tills vi skulle gå. Tåget mot Östersund gick klockan 07:50 och vi var på stationen runt 07.30 så vi hann köpa lite god men dyr frukost att äta på tåget. Veronica skulle hämta ut sin tågbiljett men det gick inte göra i Norge, det löste sig dock och hon kunde åka på enbart bokningsnumret. Vi sov/läste hela resan som var ganska kort (4 timmar). I Östersund gick vi först av på fel station och sen när gått till centralstationen för att låsa in lite väskor var alla skåpen ur funktion. Jag satte mig och plattade håret på golvet medans Jonna ringde till Scandic för att se om de hade något bagagerum som vi kunde låna. Det fanns det och vi fick helt gratis ha våra saker där, tack Scandic. Vi gick till hotellet i regn och låste in våra saker för att senare gå vidare mot festivalområdet. Vi gick som vanligt och kollade på scenen och sedan gick vi och åt den mycket efterlängtade pizzan. Det var bara Bella, Lovisa, Jonna och jag nu då Veronica gick av en station innan Östersund för att åka till en kompis.

Vi fördrev tiden med att gå till en utförsäljning av bland annat Weekday och Monki-kläder. Fyndade lite och min tygpåse blev full och klumpig. Spenderade ganska lite tid i den så kallade "kön", det var ju bara vi där. Ungefär två timmar innan insläpp skapades det fållor, regnet vräkte ner men vi fick snällt stå där. Vakterna, killar runt 20, var trevliga och Melissa Horn soundcheckade säkert 6-7 låtar. Det var fint. 

Bakom mig i kön hade jag en 41-årig man som frågade om det räknades som vapen om man hade över 25 centimeter.
Vad han syftade på får ni räkna ut själva.

Insläppet gick bra trots att man skulle springa ner för en blöt trappa, trodde att jag skulle trilla men jag lyckades hålla mig på benen. Vi fick alla de platser vi ville ha. Melissa Horn spelade och det kändes lite för mycket. Var ganska opepp på kent men sen spelade Johnossi som var hur bra som helst och jag blev mer och mer sugen på att se dom. Lyssnade på En plats i solen mellan Johnossi och kent. Nu var klockan nästan 00 och jag hade redan haft 6 olika personer på vänster sidan om mig, jag förstår inte hur så många kunde bli överburna. Det var väl inte ens något tryck? De välbekanta tonerna började spelas under en lågt hängande måne. Siluetterna uppenbarar sig och skynket faller. Den största överraskningen var att de spelade Sjukhus och jag minns tillbaka när de spelade den i Malmö i våras och Jocke gjorde ett av de mest hjärtskärande mellansnacken någonsin. Det vi har ska aldrig dö.

Nu då? Vad gör man i Östersund klockan 2 på natten? kent hade efterfest på andra sidan torget och vi åt mat på Mc Donalds. Tog en liten promenad för att se vad staden har att erbrjuda för att inse att Mc Donalds was the place to be. Köpte te och glass och slog upp våra böcker. Bara några timmars väntan på bussen mot Piteå. Eftersom att det var festival fick man ju knappast vara ifred och det kom flera killar och ville prata, två stycken hade köpt 30 cheeseburgare och ville bli tillsammans med mig. Jag tackade ja och fick 7-8 stycken cheeseburgare. Delar av mitt sällskap låg nu och sov utspridda bland sofforna i de nu nästan tomma lokalerna. Jag var ensam vaken, det känns som att det har blivit lite av min grej den här turnén. Natten övergick till tidig morgon och två killar som vi sett några timmar tidigare kom och satte sig vid oss. Den ena hade precis varit inne på toaletten med nån brud... Men iallafall, de var trevliga och vi satt och pratade musik. De följde med oss till busstationen och sen sa vi hej då. Vi var varmt välkomna hem till dom om vi ville, de bodde någonstans 2/20 (?) mil från Östersund.

Bella hade paxat platserna längstbak i bussen och delade med sig av bussens bästa säng till mig. Somnade redan innan bussen börjat rulla och sov alla 6 timmar till Sundsvall där vi skulle byta buss.

/ Amanda